Lumshedens historia

De äldsta uppgifterna anger att området kring sjön Lumsen först var fäbod åt prästen i Svärdsjö och bönder i Kyrkbyn. Ett område sydväst om sjön kallas Prästfäbon än i dag. I början av 1900-talet upptecknades en gammal sägen som berättades i byn om hur den först blev permanent befolkad. Enligt sägnen skulle de första inbyggarna ha varit änkan efter en präst vid namn Gregorius och hennes tre söner.

De bosatte sig på fäboden sedan den nye prästen kört bort dem från prästgården. Han drev även bort dem från fäboden varefter de byggde sig en gård vid sjöns nordöstra strand. Sönerna bildade så småningom familjer och byggde egna gårdar som blev begynnelsen till byn Lumsheden. Sägnen berättar även att de på grund av ovänskapen med prästen i Svärdsjö i stället gick till Valbo för att höra gudstjänst. Detta sades ha inträffat på 1500-talet.

Arkivuppgifterna om Lumsheden

De tidigaste urkunderna där Lumsheden nämns är skattelängder från 1554, 1555 och 1556. I dessa omnämns endast en ”hustru Brita”. Hon betalade inte någon så kallad markgäld, vilket tyder på att hon betraktades som nybyggare. Från tiden 1557 till 1568 finns inga skattelängder bevarade. De förstördes troligen vid slottet Tre Kronors brand 1697.

Enligt 1569 års skattelängd fanns i Lumsheden två bönder, Jakob och Per Jonsson. De skattade för 24 spannland åker, det vill säga 6 hektar.

I registret för samma år över dagsverken som skulle göras för Kopparberget nämns också Grels Jonsson. Han är med i 1571 års skattelängd. Jakob skulle göra ett dagsverke och Per och Grels fyra var. I längderna över skatten till kyrkan (tiondelängder) är bönderna i Lumsheden under 1500-talet och början av 1600-talet medräknade bland bönderna i Kyrkbyn. Per Jonsson ägde under en tid 8 spannland jord i Kyrkbyn. I Kyrkbyn finns en hage som fortfarande kallas Lumsebackan. Uppgifterna visar att Lumshedens första inbyggare hade anknytning till Kyrkbyn i Svärdsjö.

Älvsborgs lösen

1571 uttogs en särskild skatt för att betala Älvsborgs lösen. Danskarna hade erövrat Älvsborg, Sveriges enda hamn på västkusten och begärde en stor summa för att lämna den tillbaka. Skatten utgick med en tiondel av värdet av lös egendom som till exempel boskap och föremål av koppar, silver och guld.

I räkenskaperna för denna skatt nämns Per, Grels och Jakob Jonsson i Lumsheden. Vid jämförelse med övriga invånare i socknen visar det sig att endast prästen och några bergsmän ägde mera lösegendom än de. Det är anmärkningsvärt med tanke på att de var nybyggare. Jakob och Grels var de enda i hela socknen förutom prästen som hade ringar av guld.

De första Lumshedsbornas troliga härstamning.

Efter namnskicket i gamla tider fick sönerna faderns förnamn med tillägg av -son som efternamn (patronym). De tre första lumshedsböndernas far hette alltså Jon. Det var regel att äldste sonen fick samma förnamn som farfadern.

Om sonen dog i späd ålder kunde en senare född son få samma namn. Grels, Jakob och Per nämns sista gången i skattelängderna under 1590-talet. Under förutsättning av att de blev cirka 70 år gamla bör de ha varit födda på 1520-talet.

Vid denna tid hette prästen i Svärdsjö Jon. Han var den präst som hjälpte Gustaf Vasa vid flykten undan danskarna 1520.Jon var även en av de dalapräster som deltog i den så kallade Daljunkerns (uppgavs vara son till Sten Sture d.y.) uppror mot kung Gustaf 1527. Upproret misslyckades och vid ett ting året därpå i Stora Tuna ställdes de inblandade till svars. Prästen Jon i Svärdsjö och en del av de övriga sägs ha blivit avrättade på platsen. Efter 1528 finns inga uppgifter om Jon och från detta år är en ny präst tillsatt i Svärdsjö.

Slutsatser

Om det som berättas i den gamla sägnen är riktigt, så är det rimligt att anta att Jon i Svärdsjö på Gustaf Vasas tid var den präst vars änka och och söner grundade Lumsheden. Enligt sägnen skulle prästens namn vara Gregorius, men någon präst i Svärdsjö med det namnet finns inte nämnd i Västerås stifts herdaminne. Gregorius är den latinska formen för namnet Gregers som i folkligt språk blivit Grels, Gregz, Grejs eller till och med Grills.

Jons efternamn har inte återfunnits i någon urkund. Han kallas endast ”herr Jon i Svärdsjö”. Det är mycket möjligt att hans namn var Jon Gregersson eller på latin som var vanligt bland präster – Johannes Gregori.

Om prästen Jon i Svärdsjö.

Allt man vet om Jon är att Gustaf Vasa kände honom från sin studietid i Uppsala, att han var präst i Svärdsjö från omkring 1515 till 1528 och att han besöktes av Gustaf Vasa strax efter Stockholms blodbad som ägde rum i november 1520. Gustaf for då omkring i Dalarna för att skaffa sig bundsförvanter till ett uppror mot unionskungen Kristian Tyrann. Gustafs far var en av de närmare hundra personer som avrättades i Stockholm och själv var han eftersökt. Den allra förste som halshöggs var biskopen i Strängnäs, Mattias Gregersson.

Man frågar sig om det kan vara så att biskopen var bror eller halvbror till Jon, vilket Gustaf Vasa bör ha vetat och i så fall varit säker om att få en bunsförvant i honom. Strängnäsbiskopen var son till Gregers Matsson av släkten Lillie. Denne hade varit riksråd samt samt lagman i Västmanland och Dalarna 1478-88. Mattias Gregersson blev biskop i Strängnäs 1501 och fungerade som kansler hos riksföreståndaren Sten Sture den yngre, från 1513 till dennes död i början av år 1520. Jon kan även tänkas varit bördig från Svärdsjö. År 1464 nämns att ting hölls i Gregersgården i Östansjö by i Svärdsjö.

Om prästens ”änka”

Prästerna fick före refomationen inte gifta sig, men de brukade ha en huskvinna, ”forsya”, som hjälpte dem vid skötseln av prästgården och det var inte ovanligt att de hade barn tillsammans. I krönikan om Gustaf Vasas vistelse i Dalarna är prästen Jons huskvinna omnämnd.

Uppgiften i sägnen om att de första inbyggarna gick till Valbo kyrka vid Gävle, beror antagligen på att de höll fast vid katolicismen och att en protestantisk präst var tillsatt i Svärdsjö och även i Ovansjö kyrka vilken ju ligger närmare till än Valbo. Järbo fanns inte på den tiden. Det dröjde ända till slutet av 1500-talet innan hela Sverige officiellt blivit protestantiskt. Tidigare litteratur där Lumsheden är nämnt. Historien om prästänkan och de tre sönerna som grundade Lumsheden upptecknades av Sven Leander (från Staksläkten) 1915 och publicerades i ett vidare sammanhang i Svärdsjödelen av K.E.Forslunds ”Med Dalälven från källorna till havet” som kom ut 1930.

Ungefär samtidigt gav Karl Linge ut boken ”Svärdsjö Socken och Envikens Kapell”. De hade troligen inte tillgång till de brandskadade skattelängderna från 1550-talet som renoverades först på 1950-talet.

Olle Lindahl har med genuint intresse ägnat många timmar åt att forska kring och sammanställa historiska uppgifter om Lumsheden. Texten ovan är ett utdrag ur hans skrift. Lumshedens Hembygdsförening arbetar med släktforskning och dokumentation av byns ursprung. Kontakta någon i styrelsen om du vill veta mera.